Blogg

Ur askan i elden

Hur smög vi oss inte in i mörka källare. hur satt vi inte viskande, oroliga samman för vår glödande dröm om demokrati och frihet! För en dröm var det. Många av oss blev fängslade, blev torterade för att till sist komma ut från fängelset med trasiga själar, som opersoner, utsuddade ur alla register för drömmens skull. När vi sökte våra kära som skulle kunna lappa ihop oss som människor var många av dem borta, uppätna av de murar som spottat ut oss som trasor.

Fortfarande fanns drömmen men inte hemma utan där borta, bortom bergen och haven. Slitna och trötta efter en lång mödosam flykt med en ryggsäck full av onda minnen kom vi till väst. Många av oss kom inte för pengarna. Vi kom för friheten, att få gå på en gata utan att behöva se oss om, att leva i den frihet och demokrati som vi drömt om. En del av oss kysste marken när vi kom fram, andra grät, andra var bara tysta.

Sedan började byråkratin att mala. Efter en lång tid i migrationsverkets kvarnar fick vi uppehållstillstånd och en lägenhet. Nu kunde vi leva! Nu var vi människor med värde! Med nycklarna i handen visade en handläggare upp lägenheten. Vi gick in, såg oss om, andades ut och var äntligen fria. Men utanför dörren möttes vi av allt det vi flytt från. Kvinnoförtrycket och det religiösa förtrycket hemifrån hade osedda tagit samma väg över bergen, tagit samma båt som vi. Nu var de där före oss och hånlog åt våra drömmar.  

Vi som ändå försökte leva i den frihet vi flytt till kallades husblattar, förrädare och avfälliga. Vi behandlades som orena av grannarna. När vi berättade om förtrycket kallade svenskarna oss för islamofober eller rasister.

Nu funderar vi:

Var det för det här vi torterades och fängslades?

Måste vi fly över ännu en gräns för att hitta folk som värdesätter frihet?

Mest lästa inläggen

soheilafors.blogg.se

Så förlorade vi integrationen

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/rektorn-okning-av-vardagsheder-i-yng...

soheilafors.blogg.se

När kyrkklockorna tystnar

Jag har funderat på frågan om böneutrop från moskéer i Sverige. Frågan är b...

soheilafors.blogg.se

En lathund för att hitta islamister

Just nu pågår förberedelserna för fullt. Senast 10 april ska Länsstyrelsen ...

soheilafors.blogg.se

Kvinnodagen är någon annans dag.

Kvinnodagen i förorten är någon annans dag, inte förortskvinnornas. I går u...

Blogg

Civilisationens fiender

Paris, San Bernadino, Köpenhamn, Brussel, Orlando, Nice, Wurzburg, München, Ansbach, Reutlingen, Berlin, Istanbul, London, St Petersburg, Stockholm, Dortmund, Manchester, Barcelona, Cambrils och just nu Åbo. Det är en lång lista och du vet säkert vilka händelser de två senaste åren som förbinder dessa platser. Du vet också att Åbo inte är den sista platsen i år.

Det är ett glödande hat mot det västerländska samhället och drömmen om att själv klättra till paradiset på ett berg av lik som får män att detonera bomber och avfyra automatvapen i folkmassor och sedan den senaste favoriten, köra över oskyldiga människor med bilar och lastbilar. Det finns också ett annat syfte, att göra oss rädda, orsaka terror. Det är därför vi kallar handlingarna för terrorism.

Samtidigt pågår en annan process i tysthet, en process i samma riktning, en etnisk rensning i förorterna. Jag satt igår och pratade med en restaurangägare. Han berättade att 50 personer tvingats flytta från Vivalla därför att de var kristna.

- Det började med att våra muslimska grannar slutade att hälsa på oss. De odlade skägg och kvinnorna började täcka sig. Sedan vandaliserades våra bilar. Då flyttade vi.

Visst är terroristerna farliga men de är tydliga fiender med en öppen aggression som civiliserade samhällen möter med vapen. De har skördat många offer i många storstäder och de har själva bekämpats. Men Väst reser sig. Samhällena är stabila, livet återvänder redan dagen efter på gatan i Barcelona. De har inte vunnit annat än respekt i anhängarnas ögon.

Två andra fiender är i mina ögon värre:

Den första är den naiva toleransen. Det känns lite märkligt att samtidigt som de nya terrordåden fyller löpsedlarna har man på en klinik i Malmö lyckats journalföra kritik mot islamism som del av ett psykiskt sjukdomstillstånd. Jag kritiserar inte tron. Jag varnar för det samhälle som salafisterna vill bygga, ett totalitärt samhälle av åsiktsförtryck och kvinnoförtryck, ett samhälle som bara kan skapas och uppehållas med terror, ett Nordkorea i religionens namn. Hur har Sverige samtidigt som detta sker här och utomlands hamnat så i otakt med verkligheten, att man inte lyssnar till moderata muslimska visselblåsare, att man först kallar kritik mot islamism islamofobi, sedan för rasism och sist kallar det symptom på psykisk sjukdom? Om vi är på ett sluttande plan? Gissa!

Den andra stora fienden är islamiseringen av förorterna. Islamiseringen är integrationens fiende. Islamiseringen accepterar inte mänskliga fri- och rättigheter. De kvinnor som jag arbetar med som levt en stund i frihet lever idag under kontroll. Flykten till Väst har varit förgäves. De är tillbaka i den värld de hoppades få lämna. Pojkar lär sig att Väst med alla sina möjligheter är en fiende. Flickor lär sig att de är halva människor och moderata muslimer flyr förortsförtrycket så fort de kan. Det samma gäller de kristna som flydde till Sverige undan förföljelsen i sina hemländer. Just som de nått friheten lär de sig att deras förföljare bor granne med dem. Har Sverige bara frihet för förföljarna, inte för offren?

Mest omtyckta inläggen

soheilafors.blogg.se

Relativisera inte hedersvåldet, Fi

Ju högre uppifrån desinformation kommer och ju mer ansedda röster som sprid...

soheilafors.blogg.se

Blind rättvisa eller seende orättvisa?

Så här avbildas Rättvisan, som Themis eller Justitia. Hon finns i många dom...

soheilafors.blogg.se

Ska vi kasta ut barnet med badvattnet?

Sverige står idag inför ett dilemma: ska alla friskolor stängas för att kun...

soheilafors.blogg.se

Med burka som kontrollredskap

När det kommer till religiösa frågor är Väst som en analfabet i ett fattigt...

Blogg

Vart tredje mord på kvinnor är hedersmord – vad ska vi göra?

Så länge jag minns har hederskulturen förnekats. Viktiga röster har länge hävdat att hedersvåld bara är förklädd främlingsfientlighet, att allt bara var våld i nära relationer. Modellen var ju så enkel och lättbegriplig: Mäns våld mot kvinnor förklarade allt. Eftersom modellen var så tydlig med tydliga förövare och tydliga offer och så väl passade in i en socialistisk världsbild med förtryckare och förtryckta trodde man mer på den än på verkligheten. Säkert berodde motståndet också på att många själva kom från en svensk sekulariserad individkultur. De hade svårt att förstå en religiös gruppkultur, en kultur där gruppens överlevnad och framgång är mycket viktigare än den enskilda individens och där religionens inflytande är oändligt mycket större än i Sverige. Inte ens när vi invandrare från Mellanöstern förklarat mekanismerna kunde man acceptera att både kvinnor och män kunde vara anstiftare och offer. Man hade svårt att förstå att fast bara en hand höll i kniven så kunde det vara hundratals händer som höll i armen. Jagkulturen kunde inte förstå kraften i viet. När man till sist accepterade hederskultur och hedersförtryck som begrepp hävdade feministerna att de länge sett och talat om det. Jag tror att jag är en av många som missat helomvändningen.

Idag är inte längre hedersmord marginellt. En tiondel av alla mord är hedersmord. Om man bara ser till kvinnomord är en tredjedel hedersrelaterat. En av tre mördade kvinnor i Sverige 2016 har dött för hederns skull. Den religiösa gruppkulturen mördar kvinnor. Den gör det för sin egen skull, för sin egen äras skull. Ett liv väger lätt mot anseendet. När hederskulturen har flyttat till oss så har det blivit vårt ansvar både att lära känna den och att erbjuda alternativ. World Value Survey heter en värderingsundersökning som FN gör. Den fokuserar sig främst på två frågor. Först om kulturen är en vi- eller jagkultur, dvs om gruppens överlevnad eller det personliga självförverkligandet är viktigast, sedan om kulturen är religiös eller sekulär. Undersökningen visar att människor idag flyr från religiösa gruppkulturer till sekulariserade individkulturer. Människor flyr så långt de kan, inte i kilometrar men till en annan värld. Den mest religiösa gruppkulturen flyr till den mest sekulariserade individkulturen – Sverige. De flyr till människor som de inte begriper sig på och som absolut inte förstår dem.

Hederskulturen kommer från klansamhällen med klannormer, i delar av världen där staten är svag och medlemmarna i klanen är beroende den ställning, den hjälp och det skydd som familjen och klangemenskapen kan ge. Den enskilda familjens/klanens status, deras ”sharaf” (prestige/ära/anseende) är deras viktigaste tillgång. Den bestämmer familjens ställning i lokalsamhället. Medlemmar i en familj som har heder kan göra goda affärer, gifta sig fint och deras röst betyder något i lokalsamhället. Med skammen följer däremot en pariastämpel och utstötning ur gemenskapen. Därför måste skammen undvikas till varje pris. ”Vad ska grannarna säga?”, är en fråga som avgör nästan varje val. Familjehedern vilar alltså på en ständigt pågående social kreditvärdering från samhället. Uppförande avgör inflytande. Särskilt viktig för, och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de sexuellt mogna, kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. De kvinnor som bryter mot normen blir korrigerade med en stigande grad av först muntliga och sedan fysiska påhopp, misshandel och i värsta fall mord. Efter ett, ofta kollektivt, beslut kan familjens överhuvud och manliga medlemmar stänga in henne eller döda henne för att återställa familjens anseende. Man har då markerat att man upprätthåller familjens heder i lokalsamhället.

Invandrarkvinnor från Mellanöstern lever ofta i en mycket pressad social miljö i Sverige. Livet i en främmande, oren kultur leder för många till isolering. Hedern måste skyddas och därför måste kvinnor isoleras. Att denna isolering leder till ohälsa är väl belagt. Både förhållandet och dess konsekvenser är utredda i Folkhälsoinstitutets rapport ”Socialt kapital och psykisk hälsa”. Rapportens slutsats är att ensamhet leder till psykiska besvär och att det särskilt drabbar människor av utomeuropeisk härkomst. 39 % av dessa kvinnor i undersökningen uppgav sig lida av psykiska besvär. De är födda och formade i en stark gruppkultur som vår individkultur inte kan stötta eller kan förstå. De isoleras i hemmen utan någon att spegla sig i. Då de besöker hälsovården med barn eller man  som tolk medikaliseras ofta deras starka behov av att vara sedda och bekräftade, till ett medicinskt problem, till depression och sömnsvårigheter. Då kvinnan i denna kultur är familjens klimatskapare, växer barnen upp i en osund och olycklig miljö som kommer att prägla deras uppväxt och framtida möten med det övriga samhället. Att bryta dessa kvinnors isolering och att ge dem egenmakt att röra sig i det svenska samhället är ett viktigt folkhälsoarbete som kommer att gynna dem själva, deras familjer och hela samhället.

Nyckeln till dessa kvinnors integration och egenmakt ligger i att ge dem en ny grupp. I Tehusen tror vi på kraften i den goda gruppen. På samma sätt som kvinnorna tidigare hämtat värderingar från sin släktgrupp eller bygrupp byggs en ny grupp runt varje kvinna. Kvinnor från fyra världsreligioner och de som bekänner sig som ateister möts som systrar. Över svenskaböcker och tekoppar byggs nya relationer tvärs över religiösa barriärer. Nya kunskaper och nya relationer får kvinnorna att växa. De lär sig att de får ta plats i Sverige, att världen är mycket större än den egna gruppen och att vänner går att hitta överallt.

Idag är vi tyvärr inte ensamma på planen. Det är inte bara vi som förstått gruppens betydelse. Idag håller nya gruppkulturer på att byggas upp i förorterna med hijabtvång och religiösa amatörpoliser. Ideologerna ser det svenska öppna samhället som ett hot mot sin religion och sin moral. Därför bevakar och isolerar de kvinnor i förorterna. Deras syfte är först att motverka integration i det svenska samhället, sedan att påverka hela samhället i sin riktning. Men vi ska inte låta det ske. Den kultur som lagt en död hand över deras hemländer, som förött och förhärjat dem så att människor måste fly kan inte bygga goda, jämlika och fria samhällen, och vill heller inte det.

I sommar har Tehuset i Karlskoga målats om. På måndag nästa vecka står det och de andra tehusen runt om i landet redo att välkomna nya och gamla systrar i gemenskapen. Tillsammans bygger vi en varm och god plats från vilket kvinnor går vidare i sin tradition men öppna för en ny värld. Det är vi kvinnor som kan visa varandra att det finns ett annat sätt att leva på, att öppenhet och tolerans inte är fiender utan goda krafter.

 

Mest kommenterade inläggen

soheilafors.blogg.se

Cementera inte invandrarkvinnorna i utanförskap, Schyman.

När jag läser dessa två stycken, texten av Sakine Madon och svaret av Gudru...

soheilafors.blogg.se

Om att köpa ett barn

När en katastrof blir tillräckligt stor så går den inte längre att ta in, d...

soheilafors.blogg.se

Förakta inte oss och förakta inte dig själv, Svensson!

Det finns inget land i världen som har öppnat sin famn för invandrarna som ...

soheilafors.blogg.se

Dags för #wetoo!

Just nu rullar en våg av avslöjanden om sexuella övergrepp genom väst under...