Opinionsblogg

Cementera inte invandrarkvinnorna i utanförskap, Schyman.

När jag läser dessa två stycken, texten av Sakine Madon och svaret av Gudrun Schyman (1) så återvänder jag i minnet till en liten flicka i bergen, i Irak. Jag besökte en familj med en tioårig flicka som nu var familjens fåraherde. Hon visade sin mattebok från skolan hon måst lämna. Blygt bad hon: ”Snälla, hjälp mig så att jag får gå i skolan igen!” När jag pratade med pappan så svarade han: ”Eftersom jag är blind ska hon också vara blind.”

Om jag förstått Schymans resonemang rätt ska de som inte vill ha förändring sätta standarden. De ska bestämma om frihetslängtande och kunskapstörstande flickor som hon jag berättade om någonsin ska få ”se” eller om de för alltid ska vara ”blinda”.

Ska vi låta den mentalitet som drev invandrarna till flykt beröva dem hoppet? Tro inte att det blir ett fritt val, att bada / inte bada, att bära slöja / inte bära slöja. Ha inga romantiska föreställningar om att förorten ska få välja fritt! Gruppkulturen tillåter inga avvikare och gruppkulturen är intolerant, könförtryckande och religiöst förtryckande. Låter vi de konservativa sätta sin standard så sätter de standarden för alla i förorten. Gruppkulturen är konstruerad för att mala ner alla oliktänkande. Så ska verkligen vår tolerans hjälpa till att krossa drömmar? Ska förortsförtrycket vara priset för vår politiskt korrekta hållning? Är inte dessa människor värda mer?

Problemet är att det finns inte bara en kultur bland invandrare. Det finns minst två. I veckan träffade jag Suleyman och hans hustru på Litteraturens Hus i Göteborg. I 35 år hade de kämpat mot grupp-, heders- och den religiösa kulturens trefaldiga kontroll av människor och de är inte ensamma. Många kvinnor i hela Mellanöstern arbetar hårt mot denna kultur. Många vill inte ha den, många har flytt från den, ur askan i elden till Sverige och samma förtryck som hemma. Ska vi i toleransens namn ge intoleransen makten över förorten?

Suleyman och hans hustru representerar en majoritet bland invandrarna som flytt till friheten i Väst. Det är en majoritet som inte alltid har deras kraft att stå emot kontrollen. Det är en majoritet som vi offrar i Schymans värld. Vi offrar dem om vi gör som Schyman skriver, anpassar oss till dem som kräver könsapartheid. Anpassningar från storsamhällets sida får aldrig vara mer än broar in till samhället. De får aldrig bli normen.

Här är det dags för samhället att sätta ner foten. Sverige ska inte tillåta reservat i förorterna med utanförskap, fattigdom, kriminalitet, gruppkultur, analfabetism, könsförtryck och religiöst förtryck. Sverige ska bygga broar för människor med traditionella värderingar in till samhället. En av dessa broar är Föreningen Khatoons tehus som finns runt om i landet (2).

Människor flydde från en bränd mark. Deras kultur hade förött deras hemländer. Det är intolerant och inhumant att stänga dem ute från den värld de flydde till.

(1)   http://www.vlt.se/opinion/ledare/sakine-madon-skamtar-du-med-oss-gudrun-schyman och http://www.vlt.se/opinion/ledare/gudrun-schyman-nej-madon-jag-skamtar-inte

(2)   http://www.khatoon.se/tehusen/