Om moskébranden och samhället
Jag läste en ledare i Nerikes Allehanda efter nattens moskébrand betitlad ” Sverige behöver fler moskéer, inte färre”. (http://www.na.se/opinion/ledare/sverige-behover-fler-moskeer-inte-farre) Ledarskribenten argumenterar att moskéer är viktiga för integrationen. ”Om vi gillar integration, alltså att människor kommer in i samhället. Ja, då behöver Sverige moskéer. Stora moskéer som är öppna mot omvärlden.”
Jag tror inte att skribenten förstår moskéernas roll och moskéernas inställning till det svenska samhället eller så är det bara uttryck för ett önsketänkande. Motsättningen ligger i citatets sista mening om öppenhet mot omvärlden. Många moskéer i allmänhet och Örebros moské i synnerhet är inte viktiga för integrationen. De blir ofta aktiva verktyg för segregationen, för avskiljandet och avståndstagandet från det den svenska kulturen och det svenska samhället. Att moskén i Vivalla producerat ett tjugotal IS-terrorister som kämpat för kalifatet är ingen ytterlighet utan toppen på ett isberg av fundamentalistisk kultur (http://fokus.dn.se/radikala-islamismen-i-sverige/). Att sunnikulturen i Vivalla är intolerant visar sig dels i kristna som inte vågar sätta upp julpynt, som flyttar från förorten och i shiamuslimer som döljer sin tro. (http://www.expressen.se/nyheter/longread/utanforskapet-inifran/har-i-orebro-vill-jag-rycka-tag-i-barnen-och-saga-ingen-mer-ska-till-paradiset/ ). Om moskén skulle vara ett verktyg för integration så vore väl också kristna och shiamuslimer välkomna? Om moskén skulle vara ett verktyg för integration så skulle väl ingen parallell samhällsstruktur vuxit upp? Så lyssna inte godtroget på vad man säger utan titta på fötterna! Fötterna ljuger aldrig. Det man verkligen gör visar vad man verkligen tror.
Jag missunnar ingen människa att be till sin gud och jag vill inte se fler moskébränder. Jag känner dessutom många troende muslimer som lever i stor fromhet men som låter andra leva som de vill. Dessa människor är välkomna till landet och gör redan idag värdefulla insatser. Problemet kommer när det runt moskén skapas en förtryckande kultur som inte tillåter mångfald.
När skribenten efterlyser stora moskéer som är öppna mot omvärlden så efterlyser han något som sunni och shia prövat på och tagit avstånd ifrån. Hans dröm är det islam som dominerade för en generation sedan men som tron lämnat. Han efterlyser den värld som jag föddes i där judar, shia, sunni och ortodoxa levde tillsammans som goda grannar. Idag är det inte så. Den började dö med den islamiska revolutionen i mitt hemland, den dog i de etniska rensningarna på Balkan och utrotades definitivt i kalifatet. Idag dominerar radikal islam på nätet och wahabister finansierar moskéer i Sverige under förutsättning att de får sprida radikal islam.
Både vi och islam behöver moskéer som är öppna mot omvärlden men det kommer att kräva en omvärdering av vad som är trons kärna som inte kan komma utifrån oss utan som måste komma inifrån rörelsen, ifall den vill bli mer än en död hand lagd över livet.
