När kyrkklockorna tystnar

Jag har funderat på frågan om böneutrop från moskéer i Sverige. Frågan är bara enkel så länge man inte tänker efter. Därför vill jag resonera med er och till sist komma till en slutsats.

Jag förstår en muslims känsla av andakt när denne hör böneutropet, hur den ger deras liv en rytm. Jag har själv vaknat på natten och förrättat bön och jag respekterar vanliga muslimers fromhet.

Jag förstår också Svenska Kyrkans glidning bort från den egna bekännelsen, att Jesus är den enda vägen till Gud. Jag förstår att, för ledande teologer som Växjöbiskopen är böneutropet bara att ge ett annat uttryck för samma tro.

Jag förstår också religionsfrihetens krav på att alla ska har rätt att uttrycka sin tro på sitt sätt.

Men ungefär där tar min förståelse slut.

Jag har själv hört böneutropet oavbrutet vrålas av lynchmobbar i min hemstad när kvinnor stenats, när människor torterats, bränts inne eller våldtagits. Böneropet hetsade IS-mördarna till grymheter som djur aldrig skulle begå i Syrien. Sverige är fullt att förföljda kristna, yazidier, kvinnor och homosexuella som flytt från de skränande massorna. Det sista de hörde när de lyckades fly från mördarna var just detta böneutrop som hetsade människor till besinningslös grymhet.  Samma böneutrop vrålades av den judehatande mobben i Malmö och av självmordsbombarna när de ödelade oskyldiga liv. Nu när alla offren för de religiösa hatarna och alla moderata muslimer som älskar friheten i Väst äntligen har kommit till ro sätts högtalarna upp och förkunnar att ”Vi har hunnit ifatt er och ni är aldrig trygga.” För dem är böneutropet bara den yttersta bekräftelsen på att också deras fristad nåtts av fienderna. Därför har människor i min omgivning börjat tala om att fly vidare från Sverige. För dem är inte böneutropet ett svenskt uttryck för tolerans utan ett uttryck för den djupaste, grymmaste och mest hatfyllda intolerans som världen sett. Är vi inte en fristad längre för religösa flyktingar?

Jag noterar också att huvuddelen av Sveriges gudstjänstbesökare samlas utan klockringning. Bara knappt 90 000 samlas med klockringning varje söndag medan kanske 150 000, katolikerna inräknade samlas (http://www.dagen.se/dokument/kyrkan-lockar-fler-an-fotboll-och-bio-1.111508) utan och det verkar gå alldeles utmärkt. Klockringningen i sig är inte mer ”kristen” än sirenerna för ”Viktigt meddelande” eller en äggklocka vid spisen. (Jag ber alla traditionalister om ursäkt) Den är ett sätt att påminna människor om att det är dags för gudstjänst. Böneutropet däremot har helt andra ambitioner. Den hävdar dominans och säger att islam är den enda vägen.

Är det orättvist att klockorna ska höras men inte böneutropet? Då finns det en väg. Om priset för att inte höra böneutropets anspråk på dominans är att också kyrkorna ska tystna så är det ett pris jag är beredd att betala. Muslimernas frihet får inte bli andras ofrihet.