Niqab för ägande och sexualkontroll
Nu är vi här, Sverige! Dags att lära sig leva med det! Det som varit självklart ifrågasätts varje ögonblick i ett civilisationskrig eller i en upptrappad kraftmätning mellan världsbilder och värdesystem. Vi säger ”människovärde”, ”religionsfrihet” eller ”yttrandefrihet” men menar helt olika saker. I religionsfrihetens namn har svenskar hävdat sin rätt till frihet från religion. I namn av samma religionsfrihet hävdar invandrare rätt till plats och religiösa uttryck på det sekulära samhällets bekostnad. I namn av mänskliga rättigheter kämpar vi mot niqab och andra för niqab. Vi använder samma ord men talar olika språk, vi utgår från samma ideal för motsatta ståndpunkter. Hur ska vi någonsin kunna nå varandra?
Den svåraste sitsen har inte invandrarna utan de infödda svenskarna. Invandrarna möter en sekulariserad verklighet de har förkastat och som de har en strategi emot. De infödda svenskarna möter en världsbild som de knappt visste fanns. Inför svenskarna använder invandrade människor och deras vapendragare ”våra” ord för att försvara en främmande livsstil. Krisen är inte invandrarnas fel. Krisen är svenskarnas. Inget folk jag mött har så tömt sig på värdegrund. De är svenskarna som är de existentiella analfabeterna, inte invandrarna. Det är svenskarna som inte förstår de religiösa signalerna. Det är svenskarna som lallar omkring i livet utan att veta varifrån och vart det bär, inte invandrarna. Det är svenskarna som ibland tror att könsförtryck är exotisk kultur och tar miste på könsförtryck och frihet.
Kära medsvenskar: Frihet stavas inte ”likgiltighet” eller "förtryck". Frihet stavas ”ansvar” och ”eftertanke”. Den som inte förstår att livet i frihet är ett liv i en balans mellan vägar och med genomtänkta val kommer att ge bort friheten åt dem som skriker högst. Men att skrika högst behöver inte vara att ha mest rätt. Att vara mest kränkt behöver inte vara att vara den mest utsatta. Att Svensson faller för så enkla trick beror nog på att han tappat bort kompassen. Allt har ersatts av budordet: ”Du skall icke såra någon”. Problemet är att det inte går att ducka för alla konflikter. En del strider måste tas, om inte för vår skull så för barnens. Hur de ska ha det bestämmer du och jag idag. Dags att tänka efter!
Efter att ha grälat lite på er, alla generösa svenskar, återvänder jag till niqaben, den religiösa, heltäckande klädnaden. Om man sammanfattar den muslimska undervisningen om kvinnors täckta hår och sedesamma klädsel så har den ett syfte. Underförstått är mannen ett könsdjur som inte kan hantera sin sexualdrift. Därför ska kvinnan inte ge några sexuella signaler. För hur kan inte en enda lock, en blottad ankel eller en blick trigga tvångsmässiga våldtäktsmän? För att hålla dessa tvåbenta sexualorgan på mattan så måste man dessutom lova männen ändlös sex efter döden. Är verkligen mannen så oförmögen att kontrollera sig, att se bort, att ta ansvar för sina handlingar?
Statistiken ger tyvärr koranen och haditerna rätt i problembeskrivningen – och ändå helt fel i lösningen. Just i de länder som tillämpar striktaste muslimska klädsel för kvinnorna, som borde vara mest skyddade, råder det en våldtäktskultur. Klädseln har inte hjälpt. Om man ser på t.ex. The woman stats project (www.womanstatsorg.com) så är våldtäkter vanligast i Mexico, Afrika, Mongoliet och närmast kollektivt i de muslimska länderna. Vissa av våldtäktsländerna är muslimska, andra inte, vissa har lagar om heltäckande klädsel, andra inte. Kläderna gör alltså varken till eller från. Allt handlar om männens attityder till kvinnor. Ser männen kvinnor som mindre värda, som horor, som boskap, som halva människor så sänks den moraliska tröskeln. Länder med rutten kvinnosyn är länder med många våldtäkter.
Kvinnans skydd ligger alltså främst inte i klädseln utan i den respekt hon möts med och det värde hon tillmäts. Kvinnans skydd ligger i att vi kan få mannen att se henne som jämlike och som fullvärdig människa. Till saken hör också att sunna inte föreskriver niqab eller burka. Kvinnan ska bara täcka håret. Täckande klädsel saknar religiöst stöd. Den heltäckande klädseln är bara det dåliga alternativ som återstår när man inte är beredd att lyfta kvinnan och att kontrollera mannen.
Niqab och burqa är inte religiöst motiverad, slöja kan vara det. Bär man slöja av egen övertygelse är det helt OK. Bär man slöja därför att föräldrarna tvingar, släkten tvingar, samhället tvingar, för att man får betalt för att bära den, för att annars är man tillgänglig eller för att visa att man är ärbar så är det fel. Niqab och burqa har alltså ingen religiös grund utan är kontrollredskap avsedda att skydda makens egendom genom att hägna in området och dämpa andra mäns sexuella impulser på kvinnans bekostnad.
Därför är det rimligt att precis som Danmark gör inkludera niqab och burqa i lagen om maskeringsförbud (http://www.skd.se/2017/10/07/danmark-pa-vag-forbjuda-burka/). Då kan man även identifiera maskerade vänsterterrorister. Men det räcker inte att ta av kvinnan niqaben eller burqan. Man måste gå till roten med det verkliga problemet: en del invandrade mäns attityder till kvinnor.
OBS! Jag känner många fantastiska invandrarmän som hedrar kvinnor. Det jag skrivit gäller absolut inte dem men gäller en minoritet som är tillräckligt stor för att vi måste ta itu med problemet - och kanske är det jag skrivit till för ganska många svenskar som famlar i frågorna. :)
