Kvinnan, polygamins offer
Det är underbart med frihet. Men frihet för vem? De senaste dagarnas debatt om polygami har fört könsförtrycket upp till ytan igen. Idag har vi knappt 300 registerade fall av polygami i Sverige. Svensk lag tillåter månggifte om de ingås utomlands och de inblandade flyttar hit. Polygami strider mot lagens krav på jämställdhet mellan könen och är främmande för den svenska rättsordningen, enligt professor Göran Lid, Örebro Universitet. (http://www.expressen.se/nyheter/hundratals-fall-av-manggifte-i-sverige/)
Inför detta inlägg intervjuar jag på morgonen fem kvinnor som lever eller levt i polygami, tre i Iran och två i Sverige. Den första kvinnan i Iran ser månggiftet som en religiös handling:
- Jag måste lyda sharialagarna. Han är snäll mot mig. Jag klagar inte. Jag har det bra. Om en man inte har andra yngre fruar så har han inte samma status som andra män. Du däremot (hon vänder sig till mig) verkar ha blivit som dom i väst?
Ett annat samtal med en kvinna i Iran målar en annan bild:
- Det är obehagligt. Jag mår inte alls bra. Jag känner mig ensam och känner mig oälskad. Han är inte rättvis utan ger mycket mer tid åt sin yngsta fru medan vi två äldre bara sköter hushållet. Jag är 40 och min man är 55. Den nya frun är 18 år och hon är vacker. Hon är drottningen i huset som får allt hon önskar.
Jag ringde ännu ett nummer. Hon svarar:
- I ett polygamt äktenskap finns ingen tillit. Fast jag är yngst och populär och har allt så vet jag inte när min tid är slut och en yngre tar över. Jag samlar så mycket guld jag kan för att trygga framtiden för mig och min lilla dotter. Han har mycket pengar och kommer nog att gå vidare.
Sedan intervjuar jag två i Sverige som inte längre lever i polygami. Den första svarar:
- Jag var hans kusin. Vi fick inte barn och han gifte sig med en yngre. Hon tog all plats och jag blev bara en barnskötare. Värst var att min släkt tittade ner på mig. Det var mitt fel att jag inte kunde få barn och kunde tillfredsställa honom. Att man såg mig som ett offer strödde salt på såren.
Jag talade till sist med en afghansk kvinna. Hon var tolv år när hon såldes till en 52-åring. De andra fruarna vaktade sovrumsdörren varje natt. Hon fick inte gå in till honom. De misshandlade henne. Hon var de äldre fruarnas slav som tvättade och städade. Om det inte var tillräckligt bra misshandlade de henne. När hon klagade till sin man en dag sa han: - Tyst med dig! Jag har köpt dig för att betjäna dem. När hon fick barn var det de äldre fruarnas barn och hon bara en amma.
Bilden blir ganska entydig. Polygami reducerar kvinnor till könsobjekt, barnproducenter och hushållsarbetare. Ska vi normalisera könsförtrycket i Sverige? Eller ska vi följa våra lagar?
